Jag kommer in på banken. Yes! Bara en kund före (fan vilken tur man kan ha!). Struntar i att ta kölapp för det här går snabbt och lätt.
*Schwoosh!* (ja, ni vet såna där automatiska dörrar). Nej! En kund till, don´t do it... neeej, men jo. Hon gjorde det. Tog en kölapp, alltså.
Banknissen kommer såklart trycka på knappen när sega gubben framför mig är färdig och jag kommer hamna sist i kön hur jag än gör, så jag kan lika gärna acceptera nederlaget och gå och ta en lapp jag med. Nya kunden tror såklart att jag redan har lapp och går och pratar med en bekant i en annan del av lokalen.
"-Hej! Hur är det?"... yadayadayada. Jag suckar och slår mig ned på den obekväma träbänken jag alltid hatat ända sen jag var liten.
Gubbe, hur lång tid ska det ta egentligen?! Dra ut kryckan ur röven och stappla ut nån gång idag, whydontcha. Som vore han tankeläsare styltar han iväg i sakta mak. Finally!
*Di-duu* Tanten som kallpratar med sin polare reagerar inte. Banknissen ser frågande på mig. Pinsam situation uppstår.
Jag harklar mig och säger:
"-Eeeh... det var nog hon som hade nummer 156." Tanten med Daredevil-hörsel rycker till och ser lika frågande ut hon. Jag känner mig tvungen att dra hela grejen om hur allt låg till men nöjer mig med:
"-Jo, jag har nummer 157." Hon skyndar sig fram, fixar med sitt och...
*Schwoosh!* Ny kund. Ytterligare en gubbe.
Han kastar ett örnöga på mig där jag sitter på bänken och ställer sig sedan efter tanten utan att ta nummerlapp. Fuck!
*Di-duu* Gubben wastar inte en sekund, utan blixtsnabbt är han framme vid luckan och har skjutit under bankboken till nissen bakom disken. Expediten ser medlidande på mig när gubben öppnar kakluckan och klipper av hans tänkta:
"-Men det var faktiskt hans tur nu." Jag tiger och sitter kvar på bänken, medan ett sjujäkla
"-Nä, nu jävlar skaru få smaka på Jürgen, gubbe!"-scenario där banklappar och tänder flyger i en salig röra, spelar upp sig i huvudet på mig.
*Di-duu* Jag landar i verkligheten igen. Gubben har gått och jag går fram till luckan och räcker banknissen en 100-lapp. Vi utbyter förstående blickar och jag får mina guldtior.
"-Tack så mycket." säger jag och går mot dörren.
*Schwoosh!* hör jag bakom mig när kylan haffar tag i mina kinder och jag styr mina steg hemåt...
"..."